Beskrivning
»Linna Johansson är en sådan skicklig, egensinnig författare. Hon skildrar allt ofiltrerat och rått, ändå står det som en mjuk, luddighet kring hela berättelsen. Hon har en direkt stilistik som aldrig strävar mot medveten litteraritet, men som ändå stundtals är så vackert poetisk. Det blir tydligt hur jävla sällan man läser romaner som skildrar unga kvinnor som de sammansatta människor de är.« THERESE ERIKSSON, UNT
Lollo och Lidija vet inte vad de vill med sina liv. De vet bara vad de inte vill: vuxenlivets konventioner och bojor, familj, jobb och leda. Efter gymnasiet väljer de istället att bara driva runt. Men nu börjar tiden rinna ut, pengarna är slut och rastlösheten plågar dem. Då äger ett oväntat möte rum. En karismatisk ledare välkomnar dem in i sin krets, där festerna avlöser varandra och pengar inte är något problem. Det ser ut som en dröm, som en plötslig och oanad utväg. Men det visar sig snart vara någonting helt annat.
LINNA JOHANSSON [f. 1978] fick tidigt en stor och hängiven läsekrets med den egna feministiska tidskriften bleck. Hon har sedan dess varit verksam som skribent i en lång rad tidningar, men är kanske främst känd för åren som kolumnist på Expressen. Lollo är hennes första roman.
»Det här är ung destruktivitet helt utan den megalomani som brukar vara svartsynens glittrande tvillingsyster. Det stilla nedsjunkandet är romanens själva kärna, det som gör den vacker och ful och fängslande.« JENNY ASCHENBRENNER, KULTURNYTT P1
»I sin skildring av utsattheten hos unga flickor som gått ut skolan, saknar högre utbildning och har skitjobb säger romanen nämligen att utvägen inte är att sänka sina krav utan att höja dem betydligt, att inte nöja sig med arbetssamhällets doktrin om arbetet som självändamål: jag vill ha allt, säger Lidija och visar Lollo att man kan bryta sig ut.« KRISTOFFER LEANDOER, SVENSKA DAGBLADET
»Det är en värld som är lätt att trivas i. Porträttet av de två tjejerna är nervigt och levande. Lollo vimlar dessutom av livfulla kvinnoporträtt ett gäng kantstötta, diagnosticerade, egofixerade unga kvinnor. MARIE PETTERSSON, SYDSVENSKAN




